BRB

Hinner inte riktigt med att uppdatera men vi har det bra, solen skiner på oss, igår träffade vi darling Julia och darling Göran och idag ska vi på en klubb på PS1.

Onsdag

Livsviktigt i handväskan (bla senaste nytt om Paris samt Pepto Bismol), väldigt amerikansk skolbuss med väldigt hebreiska bokstäver och $5-falafel right on!

update: Royalty

Det var förresten jag som fick den bästa titten på paret. Jonas hade inte lika snabb reaktionsförmåga (trots att jag typ skrek kollakollakolla!) och fick således bara en snabb titt på bakhuvudet, eller som Jonas kallade det
den släta sidan av Seal

Och i och med detta inlägg upphör Seal&Heidi-bloggen, vilket innebär att vi inte kommer gå närmare in på varför deras barn på ena bilden har afro och på andra ser ut som en tysk mädchen.
Tillbaka till New York.

två darlings: ost och Silverman

Royalty

Herregud, jag glömde nästan berätta om Värdens Bästa Celebrity Spotting igår.
När vi passerade Soho Grand klev en man ut ur en stor, mörk SUV som stannat precis framför hotellet. Han hade helt ärriga kinder och det tog inte många sekunder innan jag kopplade vem det var, samt identifierade hustrun han höll upp dörren för.
JA det var Seal och Heidi Klum. In tha flesh.


Privat


Och på fest

tisdag

Åt kombinerad frukost och lunch (ja, jag vet det finns ett ord: brunch, men tveksamt om en bagel, om än en väldigt köttig sådan, kvalificerar för ett sådant svulstigt uttryck) på Bedford Ave och drog sedan in till stan där jag promenerade runt, helt planlöst, för tredje dagen i rad nu.

Gillar hur man pratar med alla här. Med en söt tant på ett pharmacy om vilken duschcreme som är den bästa (That one is no good, you should switch brand. Oh, you're Swedish what part of Sweden Iwannagothere!), med en man i kön på Whole Foods som tar farväl med ett "God bless you", spanska med snubben i kiosken och lyckas till och med skämta lite, min knapphändiga vokabulär till trots.

Provar ringar inne på Momas shop men inga passar. Expediten påpekar att inget kommer passa på ett par veckor nu, "it's the heat", och jag håller med, alla extremiteter känns pluffsiga som marshmallows.
Möter upp Jonas när han slutar och äter middag på nån uteservering i Soho och jag dricker dagens andra Fizzy Lizzy Grapefruit.


Den på fädernet nedärvda prutargenen fixar bra pris på två stökiga kepsar åt Jonas och på vägen hem ser vi det deppigaste mötesrummet ever.


Alltså kom igen, vad det än är för typ av gruppsamtal har jag svårt att se hur något kan kännas bättre efter en stund i denna cell. Fast det kanske var NA med LSD-inriktning, hjälp jag ser ormar som kommer ut ur väggarna och köttätande blommor på golvet etc, vad vet jag.

Prisskillnad: 1500 SEK

Utan att vara skoingenjör (eh?) kan man raskt dra slutsatsen att mycket av de insparade kronorna ligger i stötdämpningen. På gott och ont.
Jag är smidig som fan i mina vita, smyger fram på gatorna likt en ninja, helt ljudlöst.
Längs gatorna i Williamsburg, Brooklyn över till Manhattan jag känner alla stadsdelar direkt mot hälarna. Soho och Lower East, varenda sten på era gator letar sig genom min tunna sko, asfaltens grova korn gör avtryck i min hålfot, mellan mig och gatan endast en sorglig lövbiff till sula vilket också blir mitt fall, ländryggen död, hem och isäng.

update

En grej bara:
På vägen hem, jag och Jonas möter två chassidiska herrar på trottoaren. Båda upptäcker lite för sent att de håller på att passera förbi mig, en kvinna, och måste göra en väldigt tvär manöver. Det ser väldigt lustigt ut när de två vuxna männen i svarta rockar snubblar över varandra i skuttet över till Jonas sida.

Britas Bokklubb

Hej alla, jag vill presentera er för Nina Solomin, kulturredaktör på tidningen Vi och radiopratare på SRs Konflikt.
Mellan 1996 och 1998, när Nina var i min ålder, bodde hon här i Williamsburg och skrev då den bok som jag läst två gånger förut och nu slukar ännu en gång: ok, amen.
Jag tycker ni ska beställa detta fascinerande 37-kronors(!)-reportage om New Yorks chassidrörelse så fort ni kan.
Eftersom jag är så uppe i boken känns det svårt att ge en rättvis beskrivning av stämningen här men jag kan berätta vad jag skrev till ma & pa om Tomas chassidincident härom dagen. Eller först måste jag nog dra lite runtomkring:

Chassider är i alla fall ultraortodoxa judar som känns igen på de höga hattarna och lockar vid tinningarna. Vad gäller karlarna, alltså. Kvinnorna är ett helt annat kapitel och bär vad som kan liknas vid en judisk variant av burkan - samma regler men i praktiken ser det helt olika ut.

Regel: Man får inte visa hår eller hud.
- Fine, säger muslimerna och drar på sig ett skynke.
- Fine, säger chassiderna och tar på sig piffiga, men långärmade, blusar, strumpbyxor och - såklart - peruk.
Det är alltså ok att visa hår, bara det är i polyester.

På fredagkvällarna ljuder ett larm över stadsdelen, inte helt olikt ett flyglarm, som påminner om att sabbaten börjat. Sen pågår sabbat ända till lördag kväll, och under detta dygn får inget arbete utföras och inga elektriska apparater manövreras.
Detta ledde till att Tomas i lördags blev uppraggad på gatan av en liten chassidisk pojke. Pojken ville att Tomas skulle följa med honom hem och väl där blev han uppmanad att slå på AC:n. Ett knapptryck, det var alles, sen kunde Tomas gå igen.
Lägenheten var full av människor (som för övrigt inte tog någon notis om Tomas närvaro), pojken visste precis vilken knapp som skulle tryckas på men det var alltså jobbigare att låtsas snubbla mot maskinens on-knapp än att ta med en vilt främmande tjugo-nånting-kille på nästan två meter till sitt hem.

Är så himla fascinerad.

adoptivlejon

Fotade ingenting bra idag (gick mest bara runt på stan. Vilket såklart inte var särskilt "bara", men det är inte så kul att se på bild, kanske) så här är en bild från igår när Jonas vann ett djur i en såndär automat med en klo.
Glädjen över att han överlistat den lömska maskinen förbyttes snabbt i en viss olust över att vi nu fått ett fult kramdjur på halsen. Snabbt fattade vi beslutet att bortadoptera det till en intet ont anande cykelägare. Men kolla hur lejonet med sin blick försöker manipulera oss att ta med honom hem!

Chelsea Piers Golf Club revisited

Fatta att Jonas drämde iväg bollarna ända mot den bortre nätväggen, där den vita lappen hänger. Jag prickade knappt flaggorna här nere. Men jag fick coacha Jonas så han blev ännu bättre, "tyngden på dalskidan, älskling", fast med golftermer såklart.